Presentation
Karins Hundservice startade 1997 och sedan dess har jag jobbat hel- eller deltid med kursverksamhet.
Jag bor med mina två goldenpojkar i ett litet hus strax norr om Göteborg. Där har jag även en liten lydnadsplan och fina marker så jag har möjlighet att ta emot mina privatelever hemma.
För mig har det varit viktigt att inte sluta brinna för mitt hunderi. Under en period provade jag att jobba heltid med hund genom kursverksamhet och att driva en butik men insåg snart att det inte blev bra. När man måste börja ha kurser för att betala sin hyra så är det lätt att man tappar sitt engagemang, så därför har jag jobbat med andra saker vid sidan om.
Jag började min karriär på Volvo Lastvagnar som montör, målare och sedan produktionstekniker. Därefter skolade jag om mig till undersköterska och jobbade under många år på Kungälvs sjukhus. 2018 sökte jag in till Yrkeslärarprogrammet på Göteborgs universitet och sedan 2019 jobbar jag som vårdlärare i Kungälv. Det är otroligt inspirerande och ett bra komplement till hundverksamheten. Jag jobbar där 75% så min tid för kurser och privatträningar har blivit lite mer begränsad. Men det gör att jag tycker det är desto roligare när det väl blir av.
Hundmässigt så började jag med att köpa en omplacering, en långhårig collietik på 3.5 år som hette Candie, när jag var 18 år och fortfarande bodde hemma. Hon väckte verkligen mitt intresse och efter 3 år kom första hovawarten in i mitt liv. Aramiz var ingen enkel hund. Han var rädd och reserverad för folk, hade dåligt med bithämningar, hade jättedåliga höfter och dessutom underfunktion på sköldkörteln.
När han var 4 år så köpte jag näste hoffe, Laser, från Anders Karlsson i Vänersborg. Laser var en helt annan typ som var helt outtröttlig arbetsmässigt och hade mycket kapacitet. Tänk om man kunde få en sådan hoffe igen! Trots min bristande kunskap vid den tiden så startade vi elit lydnad, högre sök, elit spår och gjort inte mindre än 4 tjh-mästerskap då han även var patrullhund i hemvärnet.
När var Laser var 8 år kom hans barnbarn Zac in i familjen. Honom hämtade jag hos Cecilia Rietz utanför Uppsala. Zac var ytterligare en annan sort. Han var otroligt självständig, hade jobbigt med hormonerna, tyckte inte att lydnad och arbete var jätteviktigt. Som jag slet med honom!!! När han var 5,5 år så tröttnade jag på vår uppförsbacke när det gällde hans hormoner och andra hundar så jag kastrerade honom. Men när han gick i pension hade vi ändå tagit oss till elit klass i spår (2 cert), godkänd högre sök, godkänd högre patrull, GK i FH2, tävlat VM i spår med en femteplats som resultat, tävlat 2 tjh-mästerskap (även han tjh i hemvärnet) med en 5:e plats som bästa resultat).
När Zac var 6 år så kände jag att jag behövde ha en hund till, som var liiiite mer lättarbetad och jag ville inte ha en hoffe till. Att ha 2 hoffehanar samtidigt är inte enkelt och det hade jag lovat mig själv att inte göra igen. Då föll valet på en jaktgolden då jag även var nyfiken på jaktapportering. Arn kom in i mitt liv som en frisk fläkt. Honom hämtade jag i Sunne hos Ulla Frisk, där jag även hämtade Grip.
Arn var som en virvelvind och en helt enastående hund. Han tog mig med på helt nya äventyr och med honom fick jag tävla 3 SM i spår med ett silver som bästa resultat, vara med på NM i spår, han blev både LCH och SPCH med ca 20 cert i bagaget. Han var även uppflyttad till elit sök, tävlade elit klass på WT (working test) och vi jagade en hel massa ihop. Tyvärr blev det inte mycket jaktprov då han inte riktigt kunde vara tyst. Han gnällde alltför mycket och jag var för oerfaren för att kunna få ordning på det. Idag bor hans son Äss hos mig plus Grip som också kommer från Ulla, men dem får ni läsa om på deras egna sidor.