Äss

Äss är son till min tidigare hund Arn, och kommer från Maria Pettersson i Snäcke i Dalsland. Han kom i en tid när jag inte riktigt behövde en hund till men kände att jag var tvungen att passa på om jag ville ha en Arn-son. Det har gjort att jag inte haft någon riktig plan och han har fått ta den tid han behöver. Det har också varit ganska skönt och befriande att inte ha någon press eller något uttalat mål.

Jag kan inte påstå att han är särskilt lika Arn men upplever ändå att han blir mer och mer lik honom ju äldre han blir. Han har inte varit helt lätt och jag har sagt att han är så himla dryg… Undrar om det beror på att han är den enda av mina hundar som inte blivit uppfostrad av en hovawart Men jag älskar hans personlighet och sedan Arn gick bort i september 2022 har han utvecklats enormt och verkar ha landat på ett annat sätt. Han får också betydligt mer träning nu och mer fokus från mig. Han har ju dessutom blivit tvungen att växa till sig när det kom en ny hund i familjen. Där har han varit helt fantastisk! Bättre lekfarbror kan man inte få!!

Han har dock vissa begränsningar. Bl a har han en mikropapill på höger öga som gör att han har kraftigt nedsatt syn där. Till vardags och i de flesta sammanhang är det inga problem. Men när det kommer till jakten och att se dummies och fåglar på långa avstånd och som rör sig fort så är det ibland svårt för honom.
På senare år har han också börjat tycka att det är jobbigt att åka bil. Jag har funderat på alla varianter om vad som kan ha hänt men inte kommit på något. Ibland går det bättre och ibland sämre. Men det gör också att han kan ha svårt att fokusera en hel dag om det är långa resvägar till tävlingar och träningar.

Till dags datum så har han trots allt följande meriter:

Bruks