Jag är en utpräglad belöningstränare. Jag undviker korrigeringar så långt jag kan och försöker alltid hitta andra lösningar, men jag är heller inte rädd för att sätta gränser för mina hundar.

Jag lever och tränar mycket efter devisen “så fort du tror att du vet så kommer jag att ändra” vilket gör att hundarna blir uppmärksamma, lyhörda och får stor kunskap om momenten. 

All inlärning och träning ska vara lustfylld och ge så stora kunskaper som möjligt hos hundarna. Att använda godis och leksaker i sin träning innebär inte automatiskt att man bedriver effektiv träning. Jag ser många dåliga exempel när det i själva verket är hundarna som tränar sina förare att dela ut belöningarna. Hoffarna lärde mig allt om detta då de är den ras som generellt är i särklass duktigast på att få sina förare att spela apa och sedan dela ut belöningar 😉

Jag har min grund i klickerträningen och även om jag inte använder klicker idag så använder jag hela träningsfilosofin med träningsplaner, belöningssignaler, forma fram beteenden och medvetenhet i beteendena.

Jag älskar att klura på hur jag ska få mina hundar att förstå, hur jag ska kunna utmana dem i övningar och få dem mer medvetna om vad det är jag vill. Samtidigt tycker jag det är otroligt viktigt att mina hundar får vara just hundar. Även om vi tränar mycket så kompromissar jag inte på deras naturliga beteenden. Är tiden begränsad så prioriterar jag alltid en skogspromenad istället för träning. Jag väljer också aktiviteter som mina hundar upplever som lustfyllda och helst också finns med i deras genetiska bakgrund. Hoffarna körde jag bevakning med och goldisarna jagar jag med. Berikning och naturliga beteendet fascinerar mig att det känns viktigt att mina hundar har en god välfärd om jag vill att de ska ställa upp på alla mina tokigheter.